Mitt namn är Emilia & jag är en ganska ny läsare av denna blogg, men när jag klickade in på den vart det att jag stannade kvar,
& här är jag nu! :)
Den 1 augusti 2012 tog jag graviditets test jag var då 16 år & 2 månader gammal. Detta testet visade positivt. Efter lite om & men valde jag att behålla & sket
fullständigt i vad alla andra tyckte & tänkte. Jag åkte till Turkiet i 2 veckor, 3 dagar efter jag hade fått plus. När jag kom hem gifte sig min mamma med hennes man som hon vart tillsammans med i 12 år, så det var väl på tiden! ;) Samma dag som bröllopet var fick jag feber + graviditets illamående till 1000. På kvällen slocknade jag klockan 7 & sov hela natten. Efter den dagen var jag väldigt, väldigt sjuk i ca 2 månader. Därför hoppade jag även av skolan för jag kände att jag inte skulle klara av att plugga ikapp när jag väl blev frisk.
Hade hög feber, öroninflammation + öroninfektion SAMTIDIGT. Läkaren sa att i vanliga fall brukar man få morfin för den smärtan men det kunde jag ju inte få pga mitt tillstånd, så ni kan ju förstå hur förbannat ont jag hade. När jag var på mitt första ultraljud var jag nästintill döv, hörde verkligen ingenting. Fick ha med ett papper & penna som folk fick skriva på så jag "hörde" vad de sa. Allt gick iallafall över & jag mådde superbra & levde livet med min fina mage. Längtade nått enormt.
En fredagskväll i mars fick jag för mig att jag läckte. Senare fick jag reda på att det bara var vattniga flytningar men runt klockan 2 mitt i natten åkte jag & min mamma in på förlossningen för kontroll. Där grävde de runt lite där nere på mig & kom fram till att det inte var vattnet. Men när jag sedan ställde mig upp så forsade det ut. De bestämdes att jag skulle för göra akut kejsarsnitt pga att bebisen låg i säte. Jag svär, jag skakade som om det var -50 grader. Så jäkla nervös var jag. Runt klockan nio gjordes jag iordning & fick lägga mig & de körde upp mig till operation. Bedövningen tog inte så de fick söva mig. Jag sövdes klocka 10.50 & den 10 mars klockan 10.52 var min son uteRunt 1 & en halv timme senare vaknade jag & undrade vart jag vart & vad som hade hänt. Men förstod direkt när jag kände smärtan i magen. Kändes som om jag hade ett stort hål & att alla mina inälvor skulle trilla ut. Efter jag hade fått smärtstillande kom en sköterska in med min son. Såg direkt att det var en Tatum dom höll i så det fick bli hans namn. 45 cm lång & 2370 gram.
Gick åka hem efter 5 dagar.
Nu lever vi livet & njuter av allt vad livet har att ge när man har en bebis. Snart 6 månader & det är även dax för dop på lördag.
Ska antagligen börja plugga lite på distans också, känns ganska skönt så man inte tappar allt innan nästa höst när jag ska börja 1:an :)
Pappan till Tatum.. han har lite andra prioriteringar just nu. Men vi hoppas alla att han ska ta sitt förnuft till fånga & inse vad han missar.
Tur för oss finns ju alla andra släktingar som gärna tar Tatum. Han träffar sin farmor minst 1 ggn i veckan & eftersom vi bor hemma hos min mamma, träffas ju de varje dag.
Hoppas ni tog er tid att läsa för detta är vad jag älskar att berätta om, MIN SON <3
Puss & Kram Emilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar